Idag har de allra flesta ett (eller två) ärvda efternamn - så har det inte alltid varit. Typen av efternamn som du hittar i släktträdet kan dessutom berätta en hel del om livet som dina släktingar levde. Här kommer en kort genomgång om efternamnens historia i Sverige.
Patronymikon eller fadersnamn
Från 1600-talet till slutet av 1800-talet hade de flesta svenskar ett efternamn som var beroende av två saker; deras kön och vad pappa hette. Bönder och människor ur samhällets lägre sociala skikt skapade efternamn utifrån systemet patronymikon (kallas också för fadersnamn). Var du en kvinna och din pappa hette Anders blev ditt efternamn Andersdotter. Om du var en man med Anders som pappa blev efternamnet Andersson.
Systemet med fadersnamn innebar alltså att efternamnen inom en familj förändrades i varje generation, utifrån vad pappan till barnen hette. Systrar och bröder i samma familj fick olika efternamn, med -dotter respektive -son som ändelse. Ofta behåll kvinnor sina medfödda efternamn även som gifta. Det är med andra ord vanligt att hitta efternamn som Olofsdotter, Svensdotter och Persdotter i kyrkböcker och äldre källor.
Släktnamn
När ett efternamn ärvs ner i likadan form från generation till generation brukar det kallas för släktnamn. Redan på medeltiden började vissa familjer inom den svenska adeln införa ärftliga släktnamn. Bonde och Trolle är exempel på sådana tidiga släktnamn. Men ärftliga släktnamn fick fäste bland de övre samhällsskikten i Sverige på 1600-talet och spreds sen till andra delar av samhället. Vid mitten av 1700-talet hade namnskicket blivit vanligt bland borgare och stadsbor i allmänhet.
På den svenska landsbygden fortsatte patronymikon att vara standard för efternamn fram till slutet av 1800-talet. Det är vid den tiden som tidigare fadersnamn (exempelvis Andersson) blir ärftliga släktnamn som även kvinnor kan få. I den här övergångsperioden hände det att äldre barn i en familj fick efternamnet utifrån det gamla fadersnamn-systemet medan de yngre fick ett släktnamn.
Efternamn utifrån tid och samhällsklass
När du släktforskar kan efternamnen du hittar i ditt släktträd ge ledtrådar om livet dina släktingar levt. Namnen kan till exempel skvallra om samhällsklass eller yrke.
Om din släkting föddes innan sekelskiftet 1900 och har ett traditionellt efternamn som slutar på -son eller -dotter var personen antagligen en del av bondeklassen och kom ifrån landsbygden.
Borgare och hantverkare tog ofta namn som anspelade på vad de arbetade med eller platsen de var verksamma. En smed kan exempelvis heta Hammarström. Från 1700-talet och framåt var just tvådelade efternamn vanliga. Borgarnas släktnamn slutade ofta på ändelser som -man, -berg, -lund eller -qvist.
Präster, universitetslärare och studenter tog ofta efternamn inspirerade av latinet och antiken, vilket var vanligt i välutbildade kretsar även i övriga Europa. Deras sätt att skapa efternamn (med ändelser som -us eller -ander) brukar kallas för "lärda namn". Under 1700-talet förkortades ofta de ursprungliga efternamnen och nya ändelser mer inspirerade av franskan lades till, exempelvis kunde Forsenius bli Forsén.
När Riddarhuset bildades år 1626 blev det i stort sett obligatoriskt för nyadlade ätter att ta ärftliga släktnamn. Under 1600-talet och framåt valde många adelsfamiljer sammansatta namn med ståtlig klang. Exempel på typiska förled är Gyllen-, Rosen- och Stiern-. Vanliga efterled är -sköld, -felt och stierna. Adelsnamnen inspirerades ofta av familjens vapensköld, som ibland var äldre än själva namnet.
Soldater och båtsmän fick i sin tjänst en särskild typ av efternamn, kallade soldatnamn eller båtsmansnamn. De bars parallellt med det ursprungliga efternamnet och ärvdes inte inom familjen. Dessa namn var ofta korta och kunde inspireras av personliga egenskaper, natur, fartyg eller platsen där soldaten hade sitt torp. Exempel är Rask, Märs, Stubb, Hult och Modig.
Namnlagar
Vissa efternamn, särskilt adliga, har genom historien varit skyddade. Vem som helst har alltså inte kunnat ta en namn som liknade eller var identiskt med de som redan fanns inom adelssläkterna.
År 1901 stiftades Sveriges första släktnamnsförordning. Lagen bestämde att alla svenskar ska ha ett ärftligt efternamn. 1963 kom en mer omfattande namnlag, som bland annat vidgade rätten för människor att byta efternamn.
Comments